En smärtfri VM-turnering

Ett liv utan hopp och utan förväntningar är utan tvivel inte värt att leva.

En VM-turnering utan hopp och utan förväntningar kan däremot kännas ganska roligt.

Damfotboll i England har en bedrövligt låg profil och vi som vet någonting alls om sporten fattar att England inte hör till favoriterna. Vi är ju med för första gången på tolv år. Alltså blev det en besvikelse när Japan kvitterade i sista minuten, men det kommer knappast att förstöra ens dag. Japan är ju rankad högre än vi (10:e respektive 12:a) och chansen till avancemang finns kvar. (Måste erkänna att jag inte sett ett dugg av matchen: jag var på jobbet och Match Of The Day börjar om tio minuter.)

I Sverige blir det ju annorlunda. Förväntningarna är högre och besvikelsen känns alltså tyngre. Mitt favoritord i detta sammanhang är "fiasko". Efter en snabb genomgång av både aftonbladet.se och expressen.se står det i "fiasko"-tävlingen Aftonbladet 0 Expressen 1. Jag blev faktiskt chockad att få läsa Aftonbladet-rubriken "Det märktes att vi hade sex med VM-debutanter", men tyvärr fanns ordet "med" inte med när jag läste den för andra gången.

Självklart önskar jag att damfotboll hade samma profil här som i Sverige. Visst är det ett tecken på att vi har fortfarande en lång resa kvar mot jämställdheten. Dessutom var Kelly Smiths insats det bästa från en engelsk spelare i en VM-turnering på länge.

Men ibland kan bristen på hopp och förväntningar vara nyckeln till ett sundare, lyckligare liv.

Andra bloggar om: damfotboll, england, japan, sverige, jämställdhet